m Ashton, 2012, s. 114 ff.93Korling, 2010, s. 362.9128sanningen då informationsmottagaren inte kan tillgodogöra sig informationen. Alltvekan om informationens innehåll måste tas bort och rådgivaren måste undanröjamöjligheten att uppdragsgivaren drar felaktiga slutsatser av informationen. Detta ärinte alltid helt oproblematiskt i då stor del av kommunikationen sker skriftligen.94Det är upp till rådgivaren att bedöma hur uppdragsgivaren kan tillgodogöra siginformationen på bästa vis och därefter anpassa nivån och tolkningen avinformationen.95 Ett rättsfall, NJA 1995 s. 693, rörde en fondkommissionär sominte hade klargjort för uppdragsgivaren vilka risker som fanns med uppdraget. Vadsom talade för att skadestånd inte skulle utdömas vara att fondkommissionären imålet kände till att uppdragsgivaren var medveten om riskerna sedan innan. HDkonstaterade att han inte hade gjort fel genom att inte informera uppdragsgivarenom riskerna.I ett mål, NJA 1994 s. 532, rörde tester av tygers gnid- och ljushärdighet utförda avStatens provningsanstalt. När tygerna importerades efter testerna visade det sig attkvalit�n var undermålig. Då bolaget inte fått information om varken testresultatensosäkerhet eller hur resultatet skulle tolkas ansågs Statens provningsanstalt ha varitvårdslösa i sin redovisning av resultaten och blev därför skadeståndsskyldiga. HDvar inte eniga i målet och minoriteten ansåg att en analys av det allmänna metodansvaret var en del av bedömningen och menade att Statens Provningsanstalt intehade förmedlat informationen på ett vårdslöst sätt. De menade att den standardProvningsanstalten hade att beakta vid lämnandet av information hade innefattadehinder mot att förse den överlämnade informationen med uppgifter som gjorde attman eliminerade risken för missuppfattningar. I vart fall ansåg minoriteten att detinte ansågs innefatta en förpliktelse att motverka sådana risker.96Kleineman har anal

pgifter som gjorde attman eliminerade risken för missuppfattningar. I vart fall ansåg minoriteten att detinte ansågs innefatta en förpliktelse att motverka sådana risker.96Kleineman har analyserat rättsfallet och menar på att rättsfallet har ett högtprejudikatsvärde. HD är sträng i sin bedömning och domen utvecklar enligt Kleineman rådgivarens civilrättsliga informationsansvar, vilket NJA 1987 s. 692 ocksåbidragit till. Kleineman gör en egen bedömning av grundstenarna i målet och menaratt det krävs att den skadelidandes beteende ska vara befogat och en följd av denförmedlade informationen. Vidare tar Kleineman upp bedömningen om skadevållaren varit vårdslös vid förmedlandet av informationen. Rådgivaren själv måsteha haft fog att bedöma om informationsmottagarens möjligheter att korrekt uttolkade för medlade resultaten. Det krävs för ansvar att uppdragstagaren varit försumlig94Elfström Ashton, 2012, s. 108.Kleineman, 1998, s. 188.96NJA 1994 s. 532.9529vid förmedlandet av informationen i ett pedagogiskt hänseende för att uppdragstagaren brustit i sitt metodansvar, trots att uppdragstagaren iakttagit etiska normeri övrigt.973.6 Specialisters ansvarInom varje grupp av rådgivare finns de som specialiserat sig på ett specifikt område.Ett exempel kan vara en jurist som specialiserat sig på skatterätt. Ansvaret för enspecialist är striktare än för andra rådgivare. Rättsfallet NJA 1981 s. 1091 röransvaret för specialistrådgivare. I målet ansågs det oaktsamt att en jurist i ett någotoklart rättsläge underlåtit att framställa ett yrkande, som delvis hade stöd i lagmotivoch litteratur och som senare, enligt HD-domar, visade sig stämma med gällanderätt. Tilliten till rådgivare av specialistslag torde vara det som gör att bedömningenblir strängare.Ett krav som ställs upp på specialistrådgivare är att dessa ger ifrån sig en riskanalysvilken ställs höga krav på enligt informationspli

besiktningsmannen ska varna för risken för befintliga fel samt risken för framtida fel med grundi dennes erfarenhet, kunskap och resultatet av besiktningen. Om en viss konstruktion av en byggnad ofta innefattar ett specifikt fel vilka inte går att upptäckagenom en normalt besiktning torde det ligga inom besiktningsmannens ansvar attföreslå en fortsatt och fördjupad utredning eller i vart fall varna köparen om konstruktionens brister.119 En rekommendation om fortsatt teknisk utredning måstevara tydligt formulerad. Besiktningsmannen måste specificera en sådan rekommendation och inte formulera den för allmänt., Vidare ska en förklaring tillvarför en sådan fortsatt undersökning bör genomföras lämnas. Görs inte det skabesiktningsmannen hållas ansvarig.120�ven Kleineman har analyserat rättsfallet. Han noterar att de avgöranden som lagtsfram rörande rådgivaransvaret på 1990-talet visar stor oenighet mellan HD:s ledamöter och hänvisar till sin analys av NJA 1994 s. 532 (se ovan). I det rättsfallet stodKleineman bakom majoritetens bedömning men beträffande NJA 1997 s. 65 kritiserar han HD fåordighet och anför följande Det är vidare anmärkningsvärt att HD:smajoritet i ett sådant läge och vid beaktande av den övertygande skiljaktigameningen valde att endast fastställa hovrättens dom utan att tillfoga några egnadomskäl.121 Istället anser han att minoritetens ståndpunkt stämmer och menar attdet snarare är vårdslöst av köparna att inte åtgärda det besiktningsmannen tillråttdem att göra. Som slutsats av fallet menar Kleineman att konsulter i framtiden fårlägga ner betydligt mer tid och ansträngningar på att formulera sina expertutlåtanden på sådant sätt att klienten kan dra rimliga och relevanta slutsatser.122118NJA 1997 s. 65.Stiegler, 2000, s. 28.120Svea Hovrätts dom 2001-05-03, mål nr. T 560000.121Kleineman, 1996/97, s. 998.122Kleineman, 1996/97, s. 999.11935Stiegler menar att de fall

rnas komplexitet ochsvårighetsgrad, de värden som står på spel och slutligen klientens instruktioner. Ibedömningen tas upp om advokaten varit tillräckligt omsorgsfull vid sinaundersökningar och i sin analys av de faktiska omständigheterna, dels rättsläget ochde processuella förutsättningarna att driva huvudmannens sak. Det läggs alltsåstörre vikt vid advokatens omsorgsplikt gentemot sin uppdragsgivare vidhelhetsbedömningen i detta fall.Den sakkunnige rådgivaren har genom sin ställning och funktion ett särpräglat förtroende. Uppdragsgivaren har skäl att vänta sig att uppdraget utförs på ett fackmässigt tillfredställande sätt. Rådgivaren borde då denne väsentligen åsidosatt sinaförpliktelser enligt uppdraget som utgångspunkt för bedömningen ansvara fullt utför den rena förmögenhetsskada denne åsamkat genom åsidosättandet. Att enkonsument skulle bära kostnaden för uppdragstagarens oaktsamhet ser jag kritisktpå. Kleinemans slutsats i NJA 1994 s. 532, där han menar att den skadelidandesbeteende ska vara en befogad följd av den förmedlade informationen och attskadevållaren måste varit vårdslös vid förmedlandet av informationen, ska gällaäven på en köpares tilltro till ett besiktningsprotokoll då besiktningsmannen ageratvårdslöst vid själva utförandet av tjänsten. Det borde ställas höga krav för attrådgivaren ska ha ansetts uppnå sina pedagogiska skyldigheter. Köpare av enfastighet kan ha väldigt olika kompetens och kan därmed tolka felindikationer påolika sätt. Därför borde anses vara naturligt att utgångspunkten är att en köpare ärhelt okunnig. Jag drar här en parallell mellan Rambergs åsikter på rättensbedömningiProfilgruppsdomenochrådgivarensansvarvid275fastighetsöverlåtelser.En besiktningsman borde ha som utgångspunkt attköparen inte har någon kompetens alls gällande felbedömningar i fastighet ochborde därför säkerställa att köparen tolkar besiktningsprotok

Göta HovrättGöta Hovrätts dom 1993-11-23 dom nr. DT 1066 mål nr. T 1493Göta Hovrätts dom 1994-05-06 dom nr. DT 2024 mål nr. T 12493Hovrätten för �vre NorrlandHovrätten för �vre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015Hovrätten för övre Norrland dom 1990-02-12, dom nr. DT 2015 mål nr. T 61/8996KammarrätternaKammarrätten i Stockholm dom 2013-09-04 mål nr. 201513Kammarrätten i Sundsvall disciplinärt prövningsförfarande dom 1992-02-17Högsta domstolenPrövningstillståndPrövningstillstånd meddelat 2015-12-03 mål nr. T 303415Prövningstillstånd meddelat 2018-05-09 mål nr. T 284118Nytt Juridiskt ArkivNJA 1951 s. 138NJA 1954 s. 573NJA 1959 s. 280NJA 1966 s. 70NJA 1975 s. 545NJA 1978 s. 432NJA 1979 s. 483NJA 1980 s. 555NJA 1981 s. 400NJA 1981 s. 1091NJA 1985 s. 274NJA 1985 s. 871NJA 1986 s. 61NJA 1986 s. 670NJA 1987 s. 692NJA 1988 s. 230NJA 1989 s. 346NJA 1990 s. 24NJA 1992 s. 130NJA 1992 s. 243NJA 1992 s. 502NJA 1994 s. 532NJA 1995 s. 693NJA 1996 s. 11897NJA 1997 s. 65NJA 1997 s. 127 INJA 1997 s. 127 IINJA 1998 s. 390NJA 1999 s. 408NJA 1999 s. 629NJA 2001 s. 269NJA 2001 s. 878NJA 2007 s. 86NJA 2007 s. 962NJA 2008 s. 733NJA 2009 s. 672NJA 2011 s. 600NJA 2014 s. 272NJA 2016 s. 237NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 414Skiljedomar:Skiljedomen ProfilGruppen AB ./. KPMG Bohlins AB, Datum för skiljedom:2010-12-22 tillgänglig genom resning till Svea Hovrätt- dom 2011-01-08 mål nr. T10851198

it att ägnarättsfrågan tillbörlig uppmärksamhet. Svaret på den aktuella rättsfråganframgick inte direkt av lagtexten men var däremot kartlagt i ett välkänt juridisktverk.87 Att undersöka vilken uppfattning som framförts i doktrin är ett led i denjuridiska metoden och att försumma detta ansågs således utgöra en brist imetodansvaret.883.3.2 InformationsansvaretInformationsansvaret vid rådgivningstjänster innebär som huvudsak attuppdragstagaren ska förmedla informationen på ett sådant sätt att uppdragsgivarenkan förstå och tillgodogöra sig relevant fakta samt dra rimliga slutsatser. Det är avsärskild betydelse att ett resultat inte får presenteras på ett sätt som är ägnat attskapa missförstånd om dess innebörd.89 Dessutom bör uppdragsgivaren gesmöjlighet att utvärdera informationens kvalitet, med andra ord ska han få848586878889Ramberg, s. 127 f.Kleineman, s. 190.Ramberg, s. 126.NJA 1957 s. 621.Kleineman, s. 190.Se NJA 1994 s. 532.24information om hur uppdragstagaren har gått till väga för att komma fram till detaktuella resultatet.90 Att uppdragstagaren tillhandahåller information om sitttillvägagångssätt har två funktioner. För det första ger det som nämntsuppdragsgivaren en rimlig chans att utvärdera informationens omfattning. För detandra fungerar det som en indirekt ansvarsbegränsning för uppdragstagareneftersom tjänstens innehåll och begränsningar tydligt framgår.91Kleineman likställer informationsansvaret med att uppdragstagaren har ett slagspedagogisk plikt gentemot uppdragsgivaren.92 Som framgår av NJA 1994 s. 532kan en informationsförmedlare, trots att själva uppdraget har utförts felfritt, bliansvarig om informationen inte tillhandahålls på ett sätt som uppdragsgivaren kantillgodogöra sig. Målet gällde en återförsäljare av stolsdynor som hade lämnat intvå olika tyger för att få information om dess ljuskänslighet. Företaget mätteljuskänsl

�rskild betydelse att ett resultat inte får presenteras på ett sätt som är ägnat attskapa missförstånd om dess innebörd.89 Dessutom bör uppdragsgivaren gesmöjlighet att utvärdera informationens kvalitet, med andra ord ska han få848586878889Ramberg, s. 127 f.Kleineman, s. 190.Ramberg, s. 126.NJA 1957 s. 621.Kleineman, s. 190.Se NJA 1994 s. 532.24information om hur uppdragstagaren har gått till väga för att komma fram till detaktuella resultatet.90 Att uppdragstagaren tillhandahåller information om sitttillvägagångssätt har två funktioner. För det första ger det som nämntsuppdragsgivaren en rimlig chans att utvärdera informationens omfattning. För detandra fungerar det som en indirekt ansvarsbegränsning för uppdragstagareneftersom tjänstens innehåll och begränsningar tydligt framgår.91Kleineman likställer informationsansvaret med att uppdragstagaren har ett slagspedagogisk plikt gentemot uppdragsgivaren.92 Som framgår av NJA 1994 s. 532kan en informationsförmedlare, trots att själva uppdraget har utförts felfritt, bliansvarig om informationen inte tillhandahålls på ett sätt som uppdragsgivaren kantillgodogöra sig. Målet gällde en återförsäljare av stolsdynor som hade lämnat intvå olika tyger för att få information om dess ljuskänslighet. Företaget mätteljuskänsligheten och presenterade svaret i enlighet med den skala som användesinom branschen. Dock underlät företaget att meddela återförsäljaren att varje stegi skalan var dubbelt så ljuståligt som det tidigare. HD menade att den givnainformationen inte hade presenterats på ett sätt som motsvarade företagetsinformationsansvar.93 Det sätt på vilket uppgifterna lämnas måste således anpassasefter den tilltänkta mottagarens förmåga och behov.94Slutligen kan informationsansvaret även innebära en skyldighet att informeraom riskerna för att informationen är osäker eller felaktig. Uppdragstagaren ska dåförsöka ange v

�r utbildningsrätt volym 5, Uppsala 2019, s.101 118.72Istner-Byman, Miriam, Direkt eller indirekt förlust, SvJT 2013 s. 862-876.Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 1 10.JAREBORG, Nils, Vad är en princip, Festskrift till Ake Frändberg, Göteborg,2003, s. 137 144.Kleineman, Jan, Rådgivares informationsansvar - en probleminventering, SvJT1998 s. 185 211.Lehrberg, Bert, Köplagens dispositiva karaktär, SvJT 2019 s. 236 254.Rådberg, �ke, Risk enligt AB 04. HD skriver om AB och skriver om AB, JT2013/14 Nr 3, s. 667 673.InternetkällorAdvokatsamfundets vägledande regler för god advokatsed, Med kommentarreviderad juni 2016,https://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundetsv/advokatetik/vagledande-regler-2016-med-kommentarer-juni-2016.pdf, senasthämtad 2020-01-11.RättsfallNJA 1951 s. 639NJA 1957 s. 621NJA 1987 s. 692NJA 1991 s. 625NJA 1992 s. 58NJA 1992 s. 243NJA 1992 s. 631NJA 1992 s. 782NJA 1994 s. 532NJA 1994 s. 621NJA 1995 s. 69373NJA 2001 s. 138NJA 2001 s. 177NJA 2002 s. 644NJA 2007 s. 962NJA 2013 s. 271NJA 2013 s. 1174NJA 2014 s. 960NJA 2015 s. 110NJA 2017 s. 113NJA 2018 s. 266NJA 2018 s. 414NJA 2018 s. 653HD dom den 7 nov. 2019, mål T 2841-18.SvJT 1957 rf. s. 2474

informationen.126 Att informera om risker i samband med uppdraget,exempelvis att en transaktion kan få ett ovisst ekonomiskt utfall, är också endel av den pedagogiska plikten.127Rådgivarens plikt att följa den etablerade arbetsmetoden för branschen ochatt utföra arbetet fackmässigt kallas för metodansvar. 128 Detta innebär att enrådgivare inte automatiskt ansvarar för en bedömning som i efterhand visatsig felaktig, bedömningen tar istället sikte på om rådgivaren varit försumlig isin arbetsmetod.129 Vid rådgivning med subjektiva eller värderande elementmåste rådgivaren ges betydligt utrymme för att hamna fel i sin bedömning.130Med utgångspunkt i branschens egna regler om god sed, görs bedömningen121Se Bengtsson (1976) s. 157f.Se Munukka (2010) s. 838.123Se Elfström Ashton (2018) s. 119.124Se Bengtsson (1976) s. 157f.125Se Kleineman (1998) s. 188; Ingvarsson (2002/03) s. 568.126Se Kleineman (1998) s. 189, som i sin tur hänvisar till NJA 1994 s. 532.127Se NJA 1992 s. 502; NJA 1994 s. 598; Ingvarsson (2002/03) s. 568.128Se Korling (2010) s. 431.129Se Kleineman (1998) s. 190; Gullefors (2002) s. 76.130Jfr NJA 1987 s. 692.12227av huruvida avvikelsen från metoden varit så markant att skadeståndsansvarbör inträda.131Det är viktigt att särskilja metodansvaret från ett resultatansvar. Medan enuppdragstagare som utför en tjänst på ett fysiskt föremål har ansvar för attresultatet blir avtalsenligt132, åläggs den som utför ett rådgivningsuppdraggenerellt inte något resultatansvar. Ett sådant ansvar skulle exempelvis för enadvokat kunna innebära att denne hade fått skadeståndsrättsligt ansvar omden inte lyckats vinna ett mål åt sin klient. �verlag anses således inte ettresultatansvar föreligga för rådgivare, möjligtvis med undantag för objektivaoch enkla delar av ett uppdrag som att lämna in handlingar i tid eller att svarapå enklare faktafrågor.133 I de fall rådgivaren gett en u

s. 127 fall 11; TSA 1972 s. 128 fall 13.264Se TSA 1962 s. 20 fall 11.265Se TSA 1960 s. 41 fall 12; ärende 87/2004; ärende 38/2008.266Se Advokaten 1996 s. 23 fall 3; Advokaten 1996 s. 23 fall 4.26148sätt beaktas också lojalitetspliktens krav på att inte ådra klienten onödigakostnader, samtidigt som information förmedlas i största möjliga mån ochmetodansvaret efterlevs.267Utöver detta informationsansvar föreligger det ett krav på att den juridiskainformationen presenteras på ett tydligt och begripligt sätt för klienten. Närrättsläget är osäkert och källmaterialet motstridigt innebär advokatenspedagogiska plikt att hen måste beskriva rättsläget korrekt för klienten.268Eventuella osäkerheter ska belysas och olika tolkningsalternativ skaframhållas269, allt för att klienten ska få ett korrekt underlag för sittbeslutsfattande.270Den pedagogiska plikten har bland annat prövats i ett mål gällande tekniskakonsulters pedagogiska ansvar, NJA 1994 s. 532. I detta mål hade enuppdragstagare utfört tester på ett tygs ljustålighet helt i enlighet medfackmässig standard, men presenterat resultaten av testet på ett föruppdragsgivaren missledande sätt. Skadeståndsansvar uppstod i fallet pågrund av att rådgivaren gett uppdragsgivaren ofullständiga uppgifter, och inteför att denne brustit i sin metod. Trots att målet inte rörde rådgivning iadvokatverksamhet har målet fungerat som utgångspunkt i doktrin för attbeskriva advokaters pedagogiska plikt.271Hur omfattande advokatens pedagogiska plikt är, och därmed vilkeninformation som måste förmedlas, beror på situationen i det enskilda fallet. Isynnerhet varierar kravet på information beroende på vem uppdragsgivarenär, vilka kvalifikationer denne har och om denne redan är införstådd medproblematiken i det aktuella ärendet.272 Om informationen inte anpassas så att267Jfr Heuman (2013) s. 84f.Se mål T 2841-18 punkt 31.269Se Heuman (1987) s. 110.270

14).Sveriges advokatsamfund (1996), Vägledande uttalande angåendebegränsning av advokats skadeståndsansvar. Tillgänglig påhttps://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundetsv/vagledande-uttalanden/7889820061009103203.pdf (besökt 2020-04-14).82Sveriges advokatsamfund (1998), Cirkulär nr 18/1998 Allmänna villkorför advokatuppdrag. Tillgänglig påhttps://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundetsv/cirkular/1161920061016140450.pdf (besökt 2020-04-22).Sveriges advokatsamfund (2016), Vägledande regler om god advokatsed(Med kommentar, reviderad juni 2016). Tillgänglig påhttps://www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundetsv/advokatetik/vagledande-regler-2016-med-kommentarer-juni-2016.pdf (besökt2020-03-13) [cit. VRGA (2016).83RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1939 s. 374.NJA 1951 s. 656.NJA 1957 s. 621.NJA 1981 s. 1091.NJA 1987 s. 692.NJA 1992 s. 243.NJA 1992 s. 502.NJA 1993 s. 41 III.NJA 1994 s. 532.NJA 1994 s. 598.NJA 1995 s. 274.NJA 1995 s. 693.NJA 2003 s. 403.NJA 2007 s. 879.NJA 2010 s. 577.NJA 2011 s. 411.NJA 2013 s. 145.NJA 2013 s. 842.NJA 2014 s. 272.NJA 2014 s. 684.NJA 2015 s. 1040.NJA 2017 s. 113.NJA 2018 s. 414.Mål T 2841-18.HovrätternaSvea Hovrätt, RH 21:82.Hovrätten för Västra Sverige, dom 2013-08-15 i mål nr 4207-10.84Avgöranden från Advokatsamfundets disciplinnämndTSA 1960 s. 41 fall 12.TSA 1962 s. 20 fall 11.TSA 1972 s. 127 fall 11.TSA 1972 s. 128 fall 13.TSA 1979 s. 81 fall 9.Advokaten 1996 s. 23 fall 3.Advokaten 1996 s. 23 fall 4.�rende 159/1994 (ej publicerat), i: Peyron, Claes (2017), Advokatetik: enpraxisgenomgång. 2 uppl. m. supplement, Sveriges advokatsamfund, s. 86[cit: ärende 159/1994.�rende 87/2004 (ej publicerat), i: Peyron, Claes (2017), Advokatetik: enpraxisgenomgång. 2 uppl. m. supplement, Sveriges advokatsamfund, s. 50[cit. ärende 87/2004.�rende 154/2004 (ej publicerat), i: Peyron, Claes (2017),

........................................................314.1.1KöpL .................................................................................................................................314.1.2KKöpL och KtjL .............................................................................................................334.1.3Kommissionslagen och handelsagenturslagen .............................................................344.1.4Jordabalken.......................................................................................................................354.1.5Lag om försäkringsdistribution ......................................................................................354.1.6Lag om finansiell rådgivning ..........................................................................................364.24.35NJA 1992 s. 728 (Lastbilsfallet) .....................................................................................364.2.2NJA 1994 s. 532 (Tygprovningen) .................................................................................384.2.3NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)....................................................................................404.2.4NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus) ..................................................................................414.2.5NJA 2008 s. 243 ...............................................................................................................434.2.6NJA 2018 s. 127 (Flyget från Antalya) ..........................................................................45En allmän princip om reklamation .............................................................................................48Reklamationsfristen .......................................................................................... 505.1Reklamationsfristens starttidpunkt..............................................................................................505.1

uruvida leasinggivaren har en skyldighet att lämna en neutral reklamation för att kunna göra gällande påföljder vidavtalsbrott. HD har senare i NJA 2007 s. 909 (Jehanders Grus) konstaterat attden princip som nu kommit till uttryck inte är tillämplig när en hävningsförklaring bemötts med en neutral reklamation inom skälig tid från dess mottagande.Det ger stöd för att någon skyldighet att framföra skadeståndskrav (särskild reklamation) inte hade erfordrats om leasinggivaren lämnat leasingtagaren en37neutral reklamation i samband med dennes försäljning av leasingobjektet.129 Somkommer att redogöras för nedan är emellertid omständigheterna i NJA 2007 s.909 sådana att den enda reella påföljden som den skadelidande parten kunde utnyttja var skadestånd. Det finns således skäl för att anta att den i det avgörandetuttryckta regeln om neutral reklamation endast bör tillämpas i de fall där andrapåföljder än skadestånd inte är aktuella.4.2.2 NJA 1994 s. 532 (Tygprovningen)SammanfattningEtt företag avsåg att köpa in tyger till sittdynor för utomhusbruk (köparen).Köparen erbjöds att köpa ett tjeckiskt tyg från ett företag som importerar ochvidareförsäljer textilier (säljaren). Köparen ville försäkra sig om att tyget uppfyllde vissa krav gällande gnid- och ljushärdighet, varför säljaren uppdrog åt enprovningsanstalt att pröva det tjeckiska tyget med avseende på gnid- och ljushärdighet. Det gjordes även ett prov av ett holländskt tyg. Provresultaten visade attdet tjeckiska tyget var att hänföra till klass 3-4 och det holländska tyget till klass4. Klassificeringen hade skett enligt en skala 1-8, varvid klass 8 motsvarade vadsom var bäst. Provningsanstalten lämnade inga ytterligare förtydliganden i protokollen kring det klassificeringssystem som tillämpats. Både säljaren och köparen drog slutsatsen att det tjeckiska tyget var i huvudsak likvärdigt med holländska tyget, vilket de tidigar

änförlig till konsultens16651Herre (2010), s. 136 f.felaktigt utförda avtalsprestation.167 Mot Rambergs uppfattning kan emellertid invändas att parterna innan det slutliga mötet överhuvud inte varit medvetna omatt det förelåg fel i entreprenaden. Det var således först vid det slutliga mötet somdet var tillräckligt klart för köparen att den utförda tjänsten var felaktig och attköparen skulle drabbas av en ekonomisk förlust. HD ansåg därför att köparenvid den tidpunkten haft sådan insikt om konsultens ansvar, varför reklamationsfristen därmed hade börjat löpa. Det faktum att domstolen laborerar medbegrepp som tillräckligt klart istället för klart och sådan insikt istället för faktisk insikt, indikerar att HD:s in casu-bedömning i själva verket utgör stöd för attstarttidpunkten kan inträda tidigare än när den skadelidande parten har fått faktisk vetskap om avtalsbrottet.168Från HD:s praxis kan även nämnas NJA 1994 s. 532 (Statens provningsanstalt) och NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven). I det förstnämnda fallet uttalade HDsom bekant att reklamation som skett kort efter den tidpunkt då leverantörenfått anledning att uppmärksamma [avtalsbrottet (min kursivering) ansågs ha sketti tid. Vari skillnaden mellan lokutionerna borde ha märkt, skälig anledning attanta och anledning att uppmärksamma ligger är oklart. Klart är dock att skillnaden torde vara marginell och att de öppnar upp för en tidigare starttidpunkt änden som följer av kravet på faktisk insikt.I det senare fallet anförde HD att det föreligger en allmän civilrättslig principom reklamation, innebärande att en köpare som vill göra gällande fel eller bristmåste reklamera utan oskäligt uppehåll efter det han märkt eller bort märka feletrespektive bristen (min kursivering). I fallet sammanföll förvisso tidpunkten förnär köparen ansågs ha bort märka felet med när köparen fick

9/90:89 om ny konsumentköplag. [Citeras: Prop. 1989/90:89.Prop. 1989/90:77 om konsumentskyddet vid förvärv av småhus m.m. [Citeras:Prop. 1989/90:77.68Prop. 1988/89:76 om ny köplag. [Citeras: Prop. 1988/89:76.Prop. 1984/85:110 konsumenttjänstlag. [Citeras: Prop 1984/85:110.Statens offentliga utredningarSOU 2005:120 Fondkommission och en ny kommissionslag. [Citeras: SOU2005:120.SOU 1976/66 Köplag [The sale of goods act: slutbetänkande. [Citeras: SOU1976/66.Internationella konventionerUnited Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods.RättspraxisAvgöranden från Högsta domstolenNJA 2018 s. 414NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby)NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya)NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken)NJA 2016 s. 237NJA 2013 s. 1174NJA 2009 s. 437NJA 2008 s. 1158NJA 2008 s. 243NJA 2007 s. 909 (Jehanders Grus)NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)NJA 2002 s. 630 (Restaurang Pel�)69NJA 1994 s. 532 (Tygprovningen)NJA 1993 s. 570NJA 1992 s. 728 (Lastbilsfallet)NJA 1989 s. 224NJA 1977 s. 138NJA 1916 s. 158Avgöranden från hovrättSvea hovrätts dom i mål T 7328-18, meddelad den 23 oktober 2019.Svea hovrätts dom i mål T 7073-16, meddelad den 28 september 2018.Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål T 1775-17, meddelad den 9 maj2018.Svea hovrätts dom i mål T 11422-15, meddelad den 2 december 2016.RH 2006:77Avgöranden från tingsrättStockholms tingsrätt dom i mål T 6468-17, T 6721-17, T 6731-17, T 6738-17, T6752-17, T 15391-17 meddelad den 4 november.Avgöranden från utländska rättsordningarFinska Högsta domstolenKKO 2018:38.LitteraturAdlercreutz, Axel, m.fl., Avtalsrätt I, 14:e uppl., Studentlitteratur, Lund 2016. [Citeras: Adlercreutz m.fl. (2016).Arvidsson, Niklas Gorton, Lars, Passivitet inom avtalsrätten, i festskrift till GöranMillqvist, Jure, Stockholm 2010, s. 97124. [Citeras: Arvidsson Gorton(2010).70Bärlund, J

a förhållanden kontrolleras på ett betryggande sätt etc. Förvaltningsrevisionen ska således väsentligen gå ut på att upptäcka eller förebygga olagliga ellereljest oförsvarliga förvaltningsåtgärder utförda av styrelse eller VD.87Revisorn har därtill en så kallad pedagogisk plikt. Plikten innebär en skyldighet att förklara ett aktuellt problem för uppdragsgivaren på ett begripligt sätt.88 För att enklare illustrera termen kan NJA 1995 s. 693 belysas. I fallet anför HD att en fondkommissionärmåste förvissa sig om att en kund har fått fullt klart för sig vilka risker som är förenade83Moberg m.fl., s. 112.Gavatin, s. 206.85Vad en årsredovisning ska innehålla av framgår även av 2 kap. 1 �RL.86Sevenius (2020), s. 646.87Prop. 1975:103 s. 242. Se även Moberg m.fl., s. 129 som hänvisar till snarlik definition i FAR:s revisionsberättelse 209.88Moberg m.fl., s. 183.8419med att ställa ut optioner.89 Skyldigheten framkommer också av NJA 1994 s. 532. I falletutförde en uppdragstagare tekniskt komplicerade prover avseende ett tygs ljushärdighet.Uppdraget genomfördes felfritt men på grund av att uppdragstagaren lämnat ofullständigaråd till uppdragsgivaren hade råden missförståtts och i slutändan orsakat ekonomisk skadaför den senare.90 Rättsfallen ger exempel på fall när en rådgivare befunnits vara oaktsam.Fallen ger vidare en uppfattning om när en revisor kan betraktas som oaktsam som rådgivare.3.3.3 Kvalitetskrav för revisionenFör att återknyta till 9 kap. 34 ABL anges att granskningen ska utföras med professionell skepticism och vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Denprofessionella skepticismen innebär en ifrågasättande inställning och att vara uppmärksam på förhållanden som eventuellt kan tyda på felaktigheter till följd av exempelvis bedrägeri samt att göra en kritisk bedömning av revisionsbevis.91 Det är också av vikt attrevisor upprätthåller

Varför reklamationplikt142.2.12.2.22.2.32.3UtgångspunktGrunder i allmänna rättsprinciperSpecifika partsintressenKonsekvenser av försummad reklamation2.3.12.3.22.3.3313InledningPreskription och reklamationAllmänt om rättsföljder vid utebliven reklamationLAGREGLERAD REKLAMATIONSPLIKT14141925252527303.1Inledning303.2Köplag (1990:931)303.3Konsumentköplag (2022:260)323.4Konsumenttjänstlag (1985:716)333.5Lag (1987:822) om internationella köp (CISG)343.6Jordabalk (1970:994)343.7Andra lagar med reklamationsplikt353.8Soft law363.9Observationer och reflektioner363.9.13.9.23.9.34ALLM�N INOMOBLIGATORISK REKLAMATIONSPLIKT363739414.1Inledning414.2Tidig rättspraxis414.2.14.2.24.34.4NJA 1931 s. 208 INJA 1943 s. 272Rättspraxis före och efter millennieskiftet4.3.14.3.24.3.34.3.44.3.5NJA 1989 s. 224 (Stångåstaden)NJA 1992 s. 728 (Lastbilsleasingen)NJA 1994 s. 532 (Statens Provningsanstalt)NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus)Samtida rättspraxis4.4.14.4.24.4.34.4.4NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken)NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya)HD:s beslut i mål nr � 672-21 (Svartöns pris)414243434445464749495052544.5Doktrinens inställning4.6Allmän inomobligatorisk reklamationsplikt en domarskapad rätt 574.6.14.6.24.6.34.6.45AllmäntReklamationsfristenKonsekvenser av försummad reklamationInledningRättskällor vid civilrättslig problemlösningAnalogierDen principstyrda rättenREKLAMATION VID KOMPLEXA TJ�NSTER5.1Inledning555758596063635.2Något om juridisk rådgivning645.3Något om överlåtelsebesiktningar655.4Reklamationsfristens startpunkt och längd665.4.15.4.25.4.35.4.45.4.55.4.65.56InledningAnsvarsförsäkringens betydelseUndersökningspliktKlandervärt beteendeReklamationsfriste

HD uttalade att det ofta ärgodtagbart att skadeståndsreklamationen kan anstå tills de ekonomiskakonsekvenserna av avtalsbrottet går att överblicka. Denna period uppgick idet aktuella fallet till någon månad, vilket HD godtog; uthyrarens rätt tillskadestånd var bevarad.Ramberg tycks mena att rättsfallet ger uttryck för en allmän, icke lagreglerad princip om reklamationsplikt.130 Madsen anser inte att detta går attutläsa ur rättsfallet utan endast en viss aktivitetsplikt om det förelåg ett130Se Ramberg (SvJT 2010a) s. 143.44hävningsgrundande kontraktsbrott.131 Kleineman finner snarare stöd för enallmän princip om att särskild skadeståndsreklamation krävs efter en neutralreklamation, med hänvisning till den avtalsbrytande partens inrättandebehov(särskilt dennes möjlighet att anropa en ansvarsförsäkring).132Jag ser för egen del inte att det ur rättsfallet går att utläsa ett tydligt uttryckför en allmän reklamationsplikt.4.3.3 NJA 1994 s. 532 (Statens Provningsanstalt)I NJA 1994 s. 532 hade ett möbelföretag för avsikt att ingå köpeavtal meden textilleverantör avseende tyger för sittdynor för utomhusbruk. Innanavtalet ingicks uppdrog man åt en provningsanstalt att testa gnid- ochljushärdigheten för ett tjeckiskt tyg, liksom ett holländskt referenstyg.Testerna rapporterades under oktober 1984 och redovisade likartade utfallför de bägge tygerna, men rapporten saknade närmare information omtestskalan (huruvida den var linjär eller logaritmisk). De två bolagen drogslutsatsen att det tjeckiska tyget höll tillräckligt hög kvalitet och beställdesåledes detta. När sittdynor med tyget senare togs i bruk under våren 1985,visade sig dock snabbt att tyget var ljuskänsligt. Formellt var det textilleverantören som var uppdragsgivare åt provningsanstalten, men det varmöbelföretaget som reklamerade till provningsanstalten i maj 1985.Uppdraget avsåg således en immateriell tjänst mellan näringsidk

kadeståndsreklamationen kan anstå tills de ekonomiskakonsekvenserna av avtalsbrottet går att överblicka. Denna period uppgick idet aktuella fallet till någon månad, vilket HD godtog; uthyrarens rätt tillskadestånd var bevarad.Ramberg tycks mena att rättsfallet ger uttryck för en allmän, icke lagreglerad princip om reklamationsplikt.130 Madsen anser inte att detta går attutläsa ur rättsfallet utan endast en viss aktivitetsplikt om det förelåg ett130Se Ramberg (SvJT 2010a) s. 143.44hävningsgrundande kontraktsbrott.131 Kleineman finner snarare stöd för enallmän princip om att särskild skadeståndsreklamation krävs efter en neutralreklamation, med hänvisning till den avtalsbrytande partens inrättandebehov(särskilt dennes möjlighet att anropa en ansvarsförsäkring).132Jag ser för egen del inte att det ur rättsfallet går att utläsa ett tydligt uttryckför en allmän reklamationsplikt.4.3.3 NJA 1994 s. 532 (Statens Provningsanstalt)I NJA 1994 s. 532 hade ett möbelföretag för avsikt att ingå köpeavtal meden textilleverantör avseende tyger för sittdynor för utomhusbruk. Innanavtalet ingicks uppdrog man åt en provningsanstalt att testa gnid- ochljushärdigheten för ett tjeckiskt tyg, liksom ett holländskt referenstyg.Testerna rapporterades under oktober 1984 och redovisade likartade utfallför de bägge tygerna, men rapporten saknade närmare information omtestskalan (huruvida den var linjär eller logaritmisk). De två bolagen drogslutsatsen att det tjeckiska tyget höll tillräckligt hög kvalitet och beställdesåledes detta. När sittdynor med tyget senare togs i bruk under våren 1985,visade sig dock snabbt att tyget var ljuskänsligt. Formellt var det textilleverantören som var uppdragsgivare åt provningsanstalten, men det varmöbelföretaget som reklamerade till provningsanstalten i maj 1985.Uppdraget avsåg således en immateriell tjänst mellan näringsidkare och fölldärmed utanför det lagreglera

t kom enandra våg av rättsfall. Under de senaste fem åren har det så kommit en tredjevåg av HD-rättsfall. Denna utveckling bör man ha i åtanke när man studerarvilka uppfattningar i frågan som doktrinen ger uttryck för. Det är exempelvis viktigt att notera efter vilken våg som ett visst uttalande har gjorts, ellerkanske än mer intressant, vilken våg som ännu inte inträffat då uttalandetgjordes.Med hänsyn till denna trevågsutveckling har jag valt att endast presenteradoktrin från tiden efter den andra vågen och framåt; härigenom minskarrisken för att lyfta fram uttalanden som med tanke på rättsutvecklingen harförlorat sin aktualitet. Tillgången på äldre doktrin är hursomhelst begränsad.Herre finner stöd i vissa köprättsliga förarbeten för en allmän obligationsrättslig princip som innebär att den part som finner motpartens prestationicke avtalsenlig har att underrätta motparten inom skälig tid. Han pekarsärskilt på NJA 1989 s. 224, NJA 1994 s. 532, NJA 2005 s. 142 samt NJA2007 s. 909 som uttryck för existensen av en sådan princip.152 Utan att tadefinitiv ställning i frågan konstaterar Herre (efter den andra vågen avrättsfall men före den tredje) att förarbeten, doktrin och rättspraxis medviss styrka talar för att det finns en allmän reklamationsskyldighet vid fel iutförd prestation, vid äventyr av preklusion.153Ramberg menar, efter den andra vågen av rättsfall, att det med storsannolikhet finns en allmän skyldighet att reklamera ett avtalsbrott tillmotparten även då en sådan skyldighet inte följer av uttrycklig lag; honhänvisar bl.a. till NJA 1992 s. 728 och NJA 2007 s. 909. Med detta sagt151Uttalandet återfinns i p. 10 i HD:s domskäl.Se Herre (2010) s. 127 ff.153Se Herre (2010) s. 133.15255konstaterar hon samtidigt att det råder stor osäkerhet om reklamationspliktens närmare innehåll.154 Efter den tredje vågen av rättsfall förefallerRamberg säkrare när det gäl

id komplexatjänster5.1 InledningSom framkommit inledningsvis syftar begreppet komplexa immateriellatjänster, i denna uppsats, på uppdragsbaserade tjänster (konsulttjänster) sominte är knutna till något fysiskt föremål. Det finns i dessa fall typiskt sett enskillnad i insikt, kompetens eller erfarenhet mellan uppdragsgivare ochuppdragstagare. Vidare är det vanligen svårt för uppdragsgivaren att avgöraom tjänsten har utförts i enlighet med avtalet, eller om det finns brister iutförande som har sin grund i vårdslöshet från uppdragstagarens sida.179Som framgått av föregående kapitel verkar det åtminstone som huvudregelfinnas en allmän inomobligatorisk reklamationsplikt vid avtalsbrott, ävenom lagreglering saknas. Det finns inget i vare sig rättspraxis eller doktrinsom ger anledning att anta något annat än att även komplexa immateriellatjänster omfattas av den allmänna inomobligatoriska reklamationsplikten.Exempelvis utläser Kleineman redan ur NJA 1994 s. 532, som avsåg enkomplex immateriell tjänst i form av en teknisk undersökning av ett varuprovs egenskaper, att HD inte bort pröva reklamationsinvändningen om detöverhuvudtaget inte hade funnits någon allmän reklamationsplikt.180 Vidarekonstaterar Ramberg att det med hänsyn till ändamålsöverväganden ochHD:s praxis finns en plikt att reklamera mot vårdslös rådgivning.181 Herregör bedömningen att oavsett om uppdragsgivaren är konsument ellernäringsidkare bör det finnas en allmän reklamationsskyldighet som ocksåomfattar immateriella tjänster.182Vad som däremot inte är klart är vilka krav som med hänsyn till denspeciella karaktären hos komplexa immateriella tjänster kan ställas på denreklamerande för att reklamationsplikten ska anses vara uppfylld. Dettakapitel söker således svaret på uppsatsens andra frågeställning genomnedslag i några vanliga typer av komplexa immateriella tjänster.179Se Kleineman (2010) s. 339.Se Kleineman (20

utan att reklamationsfrågan berördes).210Se Ramberg (SvJT 2010a).211Svea hovrätts dom i mål T 7073-16, meddelad den 28 september 2018.20970revisor med anledning av skada i moderbolaget som uppkommit då felaktigheterna i årsredovisningarna inte hade uppmärksammats genom revisornsoaktsamhet. Revisorn invände att moderbolaget reklamerat för sent. HovRfann, med hänvisning till NJA 2007 s. 35, att reklamationsfristen börjat löpanär moderbolaget fått insikt om att den ekonomiska skadan skäligen kundeantas ha orsakats av den oaktsamma revisionen, vilket ansågs sammanfallai tiden med den tidpunkt då utredningen om den oaktsamma revisionentillsattes. Vad gäller reklamationsfristens längd fann hovrätten att moderbolaget reklamerat i tid även med beaktande av den stränga syn påreklamationsfristens längd som kommit till uttryck i praxis (varvid HovRhänvisade till NJA 2018 s. 127).Till detta kan läggas de i kapitel 3 redovisade rättsfallen NJA 1994 s. 532och NJA 2005 s. 142. I det första rättsfallet fann HD att beställaren i rätt tidhade reklamerat kort efter att denne fått anledning att uppmärksamma dettjeckiska tygets brister (notera fått anledning att uppmärksamma, inteuppmärksammade). I det senare rättsfallet identifierade HD den allmännacivilrättsliga principen att en köpare som vill göra gällande fel eller bristmåste reklamera utan oskäligt uppehåll från det att han eller hon märkt ellerbort märka felet eller bristen. Det skall dock poängteras att endast det förstarättsfallet avsåg en immateriell tjänst som möjligen kan karaktäriseras somkomplex.Ytterligare stöd för uppfattningen att reklamationsplikten startar redan förefaktisk vetskap om avtalsbrottet skulle kunna hämtas från en analog tillämpning av 7 LFR och 4 kap. 17 LFD, enligt vilka reklamation ska görasinom skälig tid från det att konsumenten märkt eller bort märka skada ellerfel med anledning av

272-281 [Ramberg (SvJT 2019)Svensson, Ola, Den principstyrda rätten 2. Teorins betydelse för svenskkontraktsrätt, Ny Juridik 1:17, s 79-109 [Svensson (NJ 2017)�vrigtElektroniska källorGrauers, Folke, Reklamationsfristen vid fastighetsköp, Infotorg Juridik, 25mars 2009 (hämtad 9 mars 2022), http://www.infotorg.se [Grauers (InfotorgJuridik 2009)Madsen, Finn, Finns det en regel om en allmän reklamationsplikt utanfördet lagreglerade området eller är det en fantomprincip, Infotorg Juridik,26 jan 2010 (hämtad 26 jan 2022), http://www.infotorg.se [Madsen(Infotorg Juridik 2010)Svensson, Ola, Köplag (1990:931) 29 , Lexino 2020-10-14 (JUNO)[Svensson (Lexino 2020)FöreskrifterSveriges advokatsamfund, Regler för advokatverksamhet, 4:e uppl.,Stockholm 2020Webbsidorwww.avtalslagen2020.se87RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1916 s. 158NJA 1931 s. 208 INJA 1943 s. 272NJA 1989 s. 224 (Stångåstaden)NJA 1992 s. 728 (Lastbilsleasingen)NJA 1994 s. 532 (Statens Provningsanstalt)NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)NJA 2007 s. 35NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus)NJA 2008 s. 243NJA 2008 s. 1158NJA 2009 s. 672 (Malmbergsbagaren)NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen)NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken)NJA 2017 s. 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen)NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya)NJA 2018 s. 414 (Advokatens skadeståndsansvar)NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby)NJA 2019 s. 23 (Den betalande sambon)NJA 2021 s. 353 (Suterränghuset på Ekerö)� 672-21, beslut 11 januari 2022 (Svartöns pris)Andra instansHovrätten över Skåne och BlekingeT 8963-08T 1590-15T 1775-17 (Den skatterådgivande advokaten)T 2419-18 (Revisorn som åberopade en skadeslöshetsförbindelse)Svea hovrättRH 1996:130RH 2006:77T 1085-11 (ProfilGruppen)T 11422-15 (Havsbrisen)T 7073-16 (Kraft Kultur)88Första instansGöteborgs TRT 9706-1689